TV-logik

Såg ett biggest loser avsnitt idag och började givetvis att böla en minut in i programmet.
Inget konstigt med det, för det är ju så himla fint att dom är så motiverade att ta sig i kragen och så, och berättar om sin tragiska uppväxt och snyftar och säger att NU jädrar och får fina video-brev från dom där hemma där frugan håller ett rörande tal och säger "You´re our rock" *. Jag kan ärligt säga att jag är himla stolt över biggest loser-deltagarna. Dom är så himla diciplinerade och målmedvetna! Det beundrar jag verkligen.

Nå idag hade jag hunnit gråta ett antal minuter (givetvis inga vekling-tårar utan mer en stolt liten tår som sakta rann ner för kinden *host*) innan dom utan förvarning förstörde min rördhets-extas helt och hållet!
Plötsligt zoomade dom in en kille som uppenbarligen tränat lite FÖR hårt som lutade sig över en soptunna och kräktes.** Det var inte ens cencurerat! Man såg liksom hela kaskaden :( Och inte bara det! Producenterna tyckte att det var ett himla bra tillfälle att använda den nya filmnings effekten "slowmotion". Så hela sekvensen visades inzoomat OCH i slowmotion så plågan varade tre gånger längre än det vanligtvis skulle ha gjort (och tusen gånger längre än vad jag skulle ha uppskattat) Jag skulle vilja veta hur dom som klippte ihop avsnittet tänkte där. "Hm, det här blir himla bra TV om vi får tittarna att verkligen känna det som att dom var där. In your face liksom".
Det är vad jag kallar TV-logik.

* Vid det laget ligger jag i fosterställning på golvet och snyftar och tänker "om ändå jag hade 100 kilos övervikt och en fru och en videokamera" (Varning: ironi. Men det är så fint att dom har folk som älskar dom så himla mycket)

** Not particulary fond of the Kräk...