Dagens i-lands problem

En sak stör mig.
När man går in till centrum hemifrån mig så finns det ett hus med ett stort fönster som är PERFEKT att spegla sig i och kolla om håret ligger som det ska (vem försöker jag lura? det ligger aldrig som det ska) eller om kjolen hakat upp sig eller så. Det är så himla perfekt utplacerat hus eftersom det är typ femtio meter innan man kommer till typ ica, där allt folk hänger och är redo att dömma en, så man hinner liksom fixa till sig så att man ser representabel ut. Och då kan man ju bara, mycket diskret, slänga en blick i fönstret och låtsas som att man inte alls är fåfäng utan bara en fönstergluttare (inte mycket bättre). Är man skicklig så behöver man inte ens stanna utan kan bara snegla dit nån sekund och låtsas som ingenting.

Hitttills är allt bra. MEN
Det där huset måste ha nån slags förbannnelse över sig för VARJE VARJE VARJE gång som jag går förbi det så kommer det en mötande bil!!!! Och då kan jag ju givetvis inte stå å kolla in mig själv i en spegel som nån slags egotrippad höna :-S så det enda jag kan göra är att gå vidare med mitt ruffsiga hår och och icket ont anandes om att kjolen fastnat i jackan eller whatever.

Jag fattar det inte! Det är ALDRIG något folk ute å går på den gatan för det är för djurens blåsigt (ÄNNU EN ANLEDNING ATT FIXA HÅRET INNAN MAN GÅR ENTRÈ I CENTRUM) och det ligger en förskola just brevid som gör att det kryllar av 6åringar längs vägen som frågar "vem är du?" och folk tenderar att vilja undvika den sortens frågor för det ger dem existensiell kris och gör att de ligger vakna och gråter om nätterna i fosterställning och tänker "Vem ÄR jag egentligen? ".
Jag vet detta av erfarenhet.
Men själv älskar jag att gå förbi den där skolan för jag har jobbat där så varje gång barnen ser mig så springer dom mot mig och ropar HANNA!* Och ingen KÖR ens där för man får ju bara köra trettio vid skolor och oftast står det nån skolbuss parkerad där som irriterar stressade bilförare.

SÅ
Varför i hela friden tajmar dom så exakt att köra där just när jag ska utföra dagens mest fåfänga handling.
Oh grymma värld.
Låtom mig få frossa i min fåfänga.

*Tjaaa.. ok dom kanske har glömt mig vid det här laget, men i mitt huvud blir de gråtfärdiga av lycka vid att återse mig. Ack ljuva drömmar. Om ni ändå vore sanna...