Hanna Spoilar King arthur, del 1

Så här sammanfattar cdon.se King Arthur:
"Romarriket går mot sin undergång och Arthur och hans riddare av det runda bordet får ett sista uppdrag bakom fiendens linjer i denna tolkning av en av de största legenderna någonsin."

Så här sammanfattar jag King Arthur (dvs, de första 20 minuterna som jag såg igårkväll):
Arthur, Lancelot, Tristan (= Mads mikkelsen♥) och deras polare står på en kulle. Ser en vagn bli anfallen av cirka 1000 blåa smurfar*. De skrattar rått och säger till varandra "Dom där tar vi lätt!". Rider dit för att slakta alla smurfar med sina svärd, men inte på det vanliga sättet genom att hugga dom utan genom att piska dom över ryggen med svärdet. Va? grabbarna har varit ute i krig i FEMTON år men fortfarande inte lärt sig skillnaden mellan ett svärd och en stekspade?? Det är bland de fjolligaste fightscener jag nånsin sett.
Det vill säga fram till att Mads mikkelsen (♥) gör entré...
My oh my. Den mannen vet hur man svingar ett svärd... Kolla in videon här nedan!
Sen är fighten över. Tusen smurfar slaktade. De öppnar dörren till vagnen och upptäcker att mannen som det var meningen att de skulle försvara, har blivit dödad. De rycker på axlarna "nåväl, det är ju vår sista dag på jobbet". Detta var nämligen deras sista uppdrag och nu ska de äntligen efter femton långa år få pensionera sig. De är löjligt glada över det. De rider iväg och snackar om hur fula tjejerna är där hemma, och gör Ko-ljud. Mads mikkelsen (ååh) har sin första replik! En korp (hans husdjur! naaaaaw) sätter sig på hans axel och han pratar om hur kul det är att döda folk.

                                             00.22 visar de en KORT snutt av fighting scenen :D

De rider till ett slott/en bar för att fira att de äntligen är fria att åka hem. (fast jag fattar inte varför de är så himla glada för det, för dom har ju just dissat alla bya-töserna). De bjuder in en biskop (deras chef) eftersom ett party är ju inte ett party om inte en biskop är närvarande. Biskopen blir förolämpad över att de har ett runt bord och inte ett rektangulärt, men sätter sig ändå. Han skickar ut alla i gänget utom deras ledare Arthur (spelad av clive owen= BLÄ= drygo) för att tala förstånd med honom.
Biskopen: Jaha. grattis antar jag.
Arthur: Jäpp. Skönt att äntligen vara en fri man.
Biskopen: HA! Och det trodde du?
Arthur: Va mena´ru me de? Du lovade ju!
Biskopen: Jamen nu har jag ändrat mig. Ni måste rädda påvens gunstling uppe i norr först. Och eftersom dom bor granne me alla smurfar så kommer ni me all säkerhet att dö.
Arthur: Va?
Biskopen: Seså. Off you go (puffar ut Arthur genom dörren innan han hinner säga emot).

Arthur blir ledsen. Går ut till gänget som super sig fulla och kastar knivar och gissar vem av männen som är fadern till den lilla bebisen (min gissning: Lancelot). De ser med drömska blickar upp mot himlen och tänker på sin nyvunna frihet. Sakta i backarna, säger arthur. Vi har ett uppdrag till. Och den här gången blir det nog vår död, för det är det farligaste hittills. Alla männen skriker ut sin ilska och frustration, slåss, kastar ut bägare me öl och säger Nä nuuu jädrar få det va nog, inte EN gång till. Det är meningen att de ska se så himla coola och manliga ut men de ser bara ut som tjuriga barn som trutar me munnen. Och mitt i all kalabaliken står Mads mikkelsen (mums) me sin korp på axeln och SKALAR ETT ÄPPLE!
Jag tycker det är så himla klockrent!
Dom ha just fått veta att de kommer att dö och där står han å chillar å gör fruktsallad och kelar me sitt husdjur och ÄNDÅ ser han coolare ut än hela bunten.
Mads (yummy) säger åt dom andra att skärpa sig å sluta gnälla och då gör dom det (fast dom slutar inte att tjura. Och mads slutar inte att äta sitt äpple) och så beger de sig iväg.

mmmaaads....

SÅ!
Det var en mycket lång transkription av de första 20 minutrarna av filmen. Anledningen till att jag inte recenserar hela filmen är helt enkelt att den verkar va så fruktansvärt dålig att jag inte orkade se klart den igårkväll. Men, eftersom Mads är med så ska jag ge den ett försök till (han är såsåsåsåsåsåså cool). Var beredd på Hanna spoilar King arthur, del 2 inom en närliggande framtid :) jag utlovar ett guld-citat. Såg nämligen några minuter till igårkväll och fick då skratta gott åt det klockrena citatet
"Jag är så hungrig att min rumpa biter i gräset"
hihihihihihihihi...
Stay tuned!

PS: Mads har typ inte en stor roll i denna film. Hans namn står inte ens på framsidan av VHS:en (!!!!) Och han är ju ändå den coolaste i hela filmen! Han liksom TAR ÖVER varje scen, för han är så himla bra. Jag tror att producenterna fattade att det skulle hända och för att publiken inte skulle bli helt förblindad av honom (och glömma huvudpersonerna) så fixade de så att Mads har smutsigt hår som täcker hela ansiktet i varje scen. På det sättet ser man bara cika 30 procent av hans ansikte varje gång, och risken att bli förblindad minskas drastiskt. Det är min teori iaf.

*=saxerna=nått folk som gillar att grymta, slåss och måla sig blåa=deras fiender.

På torsdag äts det ärtsoppa på lördag är det fest. Men fredag är ändå den dagen som känns bäst. Ge mig då kyckling det gillar jag mest. Kyckling på fredagdå mår man riktigt bra. Kyckling på fredag det enda jag vill ha. Kyckling på fredag vad var det jag sa? jag vill ha fredag IDAG :D

Ringde min gamla chef igår och presenterade mig som:
"Hej, det är din förföljare som talar"
Hon förstod direkt att det var jag.
Är det ett dåligt tecken?

Är mitt i valet å kvalet om vad jag ska göra i sommar...
heltid, halvtid eller nolltid*?
äldreboende, hotell eller solstol?
ryggvärk, ryggvärk eller liggsår (kanske troligare att man får brännskador än liggsår om man ligger i solstol en hel sommar, men det beror på. Ligger man inomhus tex, jaa DÅ får man allt va beredd på liggsår). Sen beror det ju på om nån arbetsplats ens vill HA mig. ÅÅÅÅÅÅHHHH varför fixade jag inte det är i JANUARI som jag lovade förra året???
Så gott folk, Vad ska NI göra i sommar (och kan jag sno erat jobb)?

PS: Glömde publicera ett inlägg i tisdags men nu ska det finnas upplagt här på bloggen om ni scrollar ner till 27 mars. Verkar ha varit hyffsat överentusiastisk den dagen, baserat på alla smajlis. Måste försöka samla nog med kraft för att göra åtminstone en smajli i det här inlägget också så att ni inte tror att jag är sur eller nåt...
Gkkkhh...
)):-
-): (äsch)

:-)
Puh! Det gick.

*Detta uttryck är min största bedrift här i livet. Visst är det genialiskt! Istället för att behöva att man är arbetslös kan man bara säga "Jag jobbar nolltid på vita huset hos barack obama."
!
!!

Dagens i-lands problem

En sak stör mig.
När man går in till centrum hemifrån mig så finns det ett hus med ett stort fönster som är PERFEKT att spegla sig i och kolla om håret ligger som det ska (vem försöker jag lura? det ligger aldrig som det ska) eller om kjolen hakat upp sig eller så. Det är så himla perfekt utplacerat hus eftersom det är typ femtio meter innan man kommer till typ ica, där allt folk hänger och är redo att dömma en, så man hinner liksom fixa till sig så att man ser representabel ut. Och då kan man ju bara, mycket diskret, slänga en blick i fönstret och låtsas som att man inte alls är fåfäng utan bara en fönstergluttare (inte mycket bättre). Är man skicklig så behöver man inte ens stanna utan kan bara snegla dit nån sekund och låtsas som ingenting.

Hitttills är allt bra. MEN
Det där huset måste ha nån slags förbannnelse över sig för VARJE VARJE VARJE gång som jag går förbi det så kommer det en mötande bil!!!! Och då kan jag ju givetvis inte stå å kolla in mig själv i en spegel som nån slags egotrippad höna :-S så det enda jag kan göra är att gå vidare med mitt ruffsiga hår och och icket ont anandes om att kjolen fastnat i jackan eller whatever.

Jag fattar det inte! Det är ALDRIG något folk ute å går på den gatan för det är för djurens blåsigt (ÄNNU EN ANLEDNING ATT FIXA HÅRET INNAN MAN GÅR ENTRÈ I CENTRUM) och det ligger en förskola just brevid som gör att det kryllar av 6åringar längs vägen som frågar "vem är du?" och folk tenderar att vilja undvika den sortens frågor för det ger dem existensiell kris och gör att de ligger vakna och gråter om nätterna i fosterställning och tänker "Vem ÄR jag egentligen? ".
Jag vet detta av erfarenhet.
Men själv älskar jag att gå förbi den där skolan för jag har jobbat där så varje gång barnen ser mig så springer dom mot mig och ropar HANNA!* Och ingen KÖR ens där för man får ju bara köra trettio vid skolor och oftast står det nån skolbuss parkerad där som irriterar stressade bilförare.

SÅ
Varför i hela friden tajmar dom så exakt att köra där just när jag ska utföra dagens mest fåfänga handling.
Oh grymma värld.
Låtom mig få frossa i min fåfänga.

*Tjaaa.. ok dom kanske har glömt mig vid det här laget, men i mitt huvud blir de gråtfärdiga av lycka vid att återse mig. Ack ljuva drömmar. Om ni ändå vore sanna...

Hanna lär sig något nytt

Konstigt samtal vid middagsbordet idag.
Pappa frågade om vi visste vad läkarna gör när det kommer in en patient med typ fyra promille i blodet som är påväg att dö."Dom tillsätter nåt i blodet" fortsatte han när han såg att vi inte hade nog med erfarenhet av alkohol för att kunna lista ut det redan vid första försöket.
"Vad tror ni att dom tillsätter för att patienten ska överleva?".

Nu började jag och syrran att gissa vilt
-socker! man kan höra att det var min gissning. Ingen annan är lika besatt av socker och villig att kalla det medicin/livräddare vid alkoholförgiftning.
-Nej saltlösning!
-Det heter faktiskt Natriumklorid. påpekade jag drygt, eftersom jag ville skryta med att jag lärt mig ett snoffsigt kemikaliskt namn på Dietist utbildningen. Ingen reagerade. Vad är det för vits att lära sig coola ord om det nu ändå inte är nån som faller på knä och prisar ens genialitet när man yttrat ovan sagda ord????! Fine. Natrium klorid är väl inte det coolaste ordet.
-Det handlar om bakning, tipsade pappa som uppenbarligen märkt att inget antal ledtrådar är för många för oss.
-Mjöl!
-Russin! anneli gick verkligen in för bak-temat och vi satt ett tag och funderade över hur de skulle bära sig åt för att peta in russin i blodet.
-Jäst! skrek jag och fick en gillande blick från pappa som sa att jag va inne på rätt spår. Påhejad av pappa greps jag av övermod och skrek:
-ÖL!!
Hm. Jamen jag menar... det har ju å göra med jäst... men pappa såg då mest chockad ut och jag tänkte skamset att jag va helt ute å cyklade. Men se DET VAR JAG INTE. Efter cirka ytterligare 20 gissningar visade det sig att svaret var minst lika dumt som alla våra gissningar:

Svar: ALKOHOL!

Hur puckat är det inte att tömma i MER alkohol i blodet?? Fast det visade sig att det inte alls va så puckat, för det hjälpte visst kroppen att vänja sig vid att bli av med alkoholen, eller whatever. Om man tillsatte lite hela tiden så gick själva processen att gå ner till noll promille igen saktigare och kroppen slapp få en chock av att det gick för snabbt att bli nykter.
För det är visst den chocken som kan ta död på en, inte att man får i sig alkohol, utan att man sen blir av med det för snabbt.
typ.
Värt att lära sig.

det är alltså inte själva drickandet som är farligt utan att bli nykter sedan.
Hm. Jag tvivlar att det var det som va sensmoralen av pappas historia.

blogginlägget så fattigt på mening att det inte är klokt

Den förlorade sonen (jag) har återvänt (till datorn).
Känns bra. Fast lite skrämmande att alla bloggar på min milslånga "favoriter"-lista har uppdaterat GALET mycket så nu blir jag väl sittandes hela natten för att hinna ikapp!

Har varit i ume i helgen och gjort följande:

- Träffat alla släktingar. vi blev bjudna på så himla många goda kakor hela helgen :D

- Endast behövt förklara varför jag hoppade av utbildningen tre gånger (=rekord-lite!)

- Bevittnat en vänskap gro/ett slagsmål analkas mellan två hundar (de var mycket veliga båda två och kunde inte bestämma sig för om dom ville slakta eller krama varandra)

- Hittat en kasse med NYA kläder från monki som jag INTE PACKAT UPP och glömt att jag hade överhuvudtaget :D wiiihoooo! Detta inköp var från min galna slösa-period (a.k.a. den där fredagen i februari) och den innehöll min nya gråa parkas (som jag köpte av den enkla anledningen att den påminde mig om systrarna carlsson nere i jönköping) och min mint-plisserade kjol och en häst-sjal och melon-sockar :D :D :D

- Tagit på mig samtliga pastellfärgade kläder jag äger (inget matchade) och begett mig ut på stan och känt mig som ett ulligt fluffigt moln!

- Sett Hunger games me käraste Krickilinster! och upptäkt att bulgarien-bröderna har samma filmsmak som jag eftersom de gick på SAMMA bio :-O Ha! så kul :D och mycket nyttigt för nu lärde jag mig vilken sida dom står på i den mycket omtvistade "ska-de-va-gula-smör-popcorn-eller-nyttiga-vita-popcorn?"-frågan. Sorligt nog valde de den onda sidan; den NYTTIGA sidan..... :-S Men jag och krickilinster är bättre än så och slängde i oss alla härligt flottiga GULA popcorn :D

- Försökt kräva gratis skjuts hem till storuman av bröderna här ovan, men dom måste ha känt på sig att något fruktansvärt var på väg att hända för de hade redan flytt fältet någon timma innan jag ringde och var halvvägs hemma. Smart drag. På det sättet slapp de alla mina knepiga bil-vanor.

- Ätit på mitt underbaraunderbaraunderbaraunderbara-anledning-att-stiga-upp-på-morgonen-restaurang GREAT EASTERN i umeå me viola. Den terryakikycklingen kan få vem som helst att gråta av lycka :D :D :D :D

- Haft jättesuper dåligt samvete över att jag inte hann träffa typ NÅN av mina kompisar men eftersom det tekniskt sätt bara blev en dag i ume (och två dagar i byarna utanför ume) så är det inte konstigt. Ska dock se till att åka ner nån helg framöver å träffa hela gänget som jag saknat :)

TV-logik

Såg ett biggest loser avsnitt idag och började givetvis att böla en minut in i programmet.
Inget konstigt med det, för det är ju så himla fint att dom är så motiverade att ta sig i kragen och så, och berättar om sin tragiska uppväxt och snyftar och säger att NU jädrar och får fina video-brev från dom där hemma där frugan håller ett rörande tal och säger "You´re our rock" *. Jag kan ärligt säga att jag är himla stolt över biggest loser-deltagarna. Dom är så himla diciplinerade och målmedvetna! Det beundrar jag verkligen.

Nå idag hade jag hunnit gråta ett antal minuter (givetvis inga vekling-tårar utan mer en stolt liten tår som sakta rann ner för kinden *host*) innan dom utan förvarning förstörde min rördhets-extas helt och hållet!
Plötsligt zoomade dom in en kille som uppenbarligen tränat lite FÖR hårt som lutade sig över en soptunna och kräktes.** Det var inte ens cencurerat! Man såg liksom hela kaskaden :( Och inte bara det! Producenterna tyckte att det var ett himla bra tillfälle att använda den nya filmnings effekten "slowmotion". Så hela sekvensen visades inzoomat OCH i slowmotion så plågan varade tre gånger längre än det vanligtvis skulle ha gjort (och tusen gånger längre än vad jag skulle ha uppskattat) Jag skulle vilja veta hur dom som klippte ihop avsnittet tänkte där. "Hm, det här blir himla bra TV om vi får tittarna att verkligen känna det som att dom var där. In your face liksom".
Det är vad jag kallar TV-logik.

* Vid det laget ligger jag i fosterställning på golvet och snyftar och tänker "om ändå jag hade 100 kilos övervikt och en fru och en videokamera" (Varning: ironi. Men det är så fint att dom har folk som älskar dom så himla mycket)

** Not particulary fond of the Kräk...

Mad about Mads

Min besatthet av Mads Mikkelsen har inte gått internet obemärkt förbi.
Efter att jag gjort åtskilliga google-sökningar m.m. om honom de senaste dagarna så är min "vi rekommenderar" sida på youtube fylld med ENDAST Mads mikkelsen klipp. (inte mig emot) och när det poppar upp nån sån där reklam ruta så är det denne vackre dansk de visar.
Ett sammanträffande? I dont think so...
Det måste vara ÖDET!

Alltså... jag gillar (älskar) honom givetvis inte bara för att han är snygg. Han är ju underbart skicklig skådespelare också! Jag har ju sett hela... TVÅ av hans filmer :)
och sitter givetvis som klistrad framför TV:n varje gång hans reklamfilm från fritids-resor visas.* Om inte DET är ett tecken på att jag är ett hängivet "fan" så vet jag inte vad som är det. Eller nu när jag tänker efter så kanske det mer är ett tecken på att jag är en besatt stalker som förtjänar besöksförbud och en tvångströja.

Nej men seriöst, denna man kan förmedla känslor via ansiktsuttryck och kroppsspråk som ingen annan, och han kan spela skurk eller god eller god-som-gör-onda-grejer-för-andra-har-alltid-varit-onda-mot-honom-så-nu-har-han-fått-nog. Och han gör det lika bra varje gång.
Min plan är att köpa alla hans filmer, till och med den där blodiga psykos-filmen där han slaktar folk och bara har ett öga, och sen ha ett Mad-about-mads-maraton/Mads-mania/made for mads-movienight när jag ser samtliga filmer från hela hans karriär, och sedan gör om det kvällen efter.


* Hur kommer det sig att DEN ENDA KOMMENTAREN det youtubeklippet fått är från nån snubbe som säger att han hatar Mads röst???????? :O :O :O :O hade ja varit bättre på det här internet-tjosan så skulle jag ha skrivit 150 kommentarer i form av lovprisningar till hans röst!
har detta blogginlägg gått för långt nu?
Börjar misstänka det..
Bäst jag avslutar det här och nu.
Hejdå :-$

The return of the cool jerk

Tillbaka vid rätt sida av skolbänken. Dvs framför den, inte bakom ;)
Blev nämligen inkallad att jobba på mitt gamla jobb som matte&idrottslärare över dagen.
Det enda jag inte såg fram emot var att bli tvungen förklara för alla varför jag var tillbaka i Storuman igen (se: avhopp). och mycket riktigt. Första frågan jag fick när jag klev in i morgonmötet var: "Men vad gör ume-studenten här? pluggar inte du till dietist nu?"
Jag förklarade snabbt att jag helt enkelt hade som mål att testa samtliga yrken i hela världen och vid det här laget har jag bara ett kvar och det är pilot (lite svårt att få praktik på jaktflygplan dock).
Sen var det samtalsämnet ur vägen :) *

Det blev en riktigt kul dag där jag sprang mellan klassrummen och pratade på me gamla elever och jobbarkompisar. Riktigt kul att återse dom :) En annan sak jag gillar är att nu känner jag NÄSTAN lika mycket folk som Stammisen gör här i hemorten. Och hon är ju ändå rejält svår att klå, för hon kan ju inte ens visa sig utomhus utan att stanna å prata me alla hon ser.
Dumma lokalkändis.

Nå, efter att ha vikarierat på samtliga skolor, äldreboende, apoteket och eftersom jag är nån slags stamkund på ica, konsum och bibblan så vågar jag nästan påstå att jag numera känner... öh... jamen åtminstone hälften av alla jag träffar xD Detta gör det lite svårare att visa sig ute i smutsigt hår en vanlig måndag (tisdagonsdagtorsdagfredaglördagochsöndag)...

Nu är jag nyss hemkommen från jobbet iaf, och ramlade endast FEM gånger på skidåkningen :D OCH jag kunde typ matten!! Okey att det bara var 11-årings-nivå på matten men kom igen, det var ju mitt sänmsta ämne i skolan. jaa förrutom idrott då, höhö.
Så det tycker jag är värt att fira!
jag belönar mig härmed med Peeeeestoooopaaaastaaaaa ikväll xD jippeyy! Och sen ska jag på Luspengymnasiets årliga projektmässa och jämföra om avgångseleverna gjort bättre projekt än jag gjorde när jag gick där.

*Alternativa svar jag brukar använda på ovanstående fråga: "jag åt för mycket godis så jag drog ner dietistutbildningens rykte" eller min egen favorit "man får vad man förtjänar". Den här är lite mer flummig och tvetydig men den klingar fint.

The start of something

Gott folk!
HannasLista är the end.

Jag ledsnade nämligen på att göra listor så jag startade en blogg där jag slipper göra det.
För att fira detta så blir första inlägget en....(gissa?)....LISTA :D
En lista över allt högst oviktigt som hänt sedan mitt senaste inlägg (12 februari)

1.Jag har hoppat av ytterligare en utbildning, och gett mig själv det föga smickrande smeknamnet "Runaway-Student". Till skillnad från min partner in crime Julia Roberts ifrån filmen runaway Bride så flyr jag inte från altaret utan från utbildningar. Trevlig tradition. Julia Roberts överkom till slut sin giftemåls-fobi genom att viga sig på en äng om jag inte minns fel. Anammar jag den metoden borde jag alltså häcka ensam under en buske me kurslitteraturen för att klara en utbildning.
Värt att begrunda.

2. Jag har varit me i en chokladbolls-bakar-tävling :D Och vunnit!! Vi va typ 7 tävlande och jag slogs mot underbara smakkombinationer som tex kardemumma, kiwi+banan (den var min favorit!!), mynta m.m. Själv bakade jag en liten boll med paprikapulver, pistagenötter och chokladmousse och döpte den till "Pistvaktens äggliga bikupa" (det finns en logisk förklaring till det absurda namnet men jag orkar inte förklara så ni får helt enkelt lita på mitt ord ehum..)

3. Ett antal underbara kompismiddagar :) Tex halvåttahosmigmiddagen hos hanna, Indiskt knytkalas hos människa vars namn jag inte kommer ihåg men vars kyckling jag aldrig lär glömma, och en pizzautgång med glee-gänget där jag....

4. ...Ätit en hårig pizza (när man beställer en pizza som heter Kalle Anka så förväntade jag mig hellre en fjäder i pizzan än ett hårstrå)

5. Flyttat hem (typ. Alltså jag vet inte än vart jag kommer att va i vår) (varför är jag så flummig???)

6. Jobbat på apoteket som kassörska/upppackare/förste tryffel-ätare (dom har FANTASTISKT goda choklad tryfflar i fikarummet och jag har nog ätit liiiite för många av dom...)

7.  Jag har även haft en låtom-oss-frysa-häcken-av-oss-medan-vi-använder-en-hel-tändsticksask-för-att-TILL-SLUT-lyckas-få-till-en-eld-grill-utflykt me Sara ;)

8.Jag och pappa hade en hus-fru-dag och gravade vår egen lax*, gjorde surdegsbröd, och chokladtryfflar :)
9. Jag har varit med i tidningen :D Och fått personlighetsklyvning varje gång någon påminner mig om det (en del av mig är väldigt stolt, men den andra delen som är betydligt större, skäms och vill gömma sig)

nå. nu har jag snackat nog. Ska länsa skafferiet på russin och mandlar och göra tidig kväll för jag jobbar på apoteket imorgon :) Godnatt!

Denna bild har ingen koppling överhuvud taget till texten

*Vi hade tänkt följa Jamie olivers recept och jag... jaa jag älskar ju Jamie, det gör jag, men på sistone har jag fått anledning att betvivla hans expertis... Jag har 3 av hans kokböcker och sitter alltid som klistrad framför alla hans matlagningsprogram. Men jag har aldrig TESTAT nåt av hans recept. Inte förrän jag va på den där indiska middagen jag pratade om och fick uppgiften att göra kvällens sallad. Jag litade blint på min olivers recept och slängde ihop hans morotssallad med ingefära och chilli.
"Kanske jag borde provsmaka innan jag serverar" "Nää det behövs inte".
Det var så matförgiftningen började.
Samtliga matgäster storknade och dog av den brutalt starka ingefäran som mordiskt slaktade våra smaklökar och inte lät sig dränkas av varken vatten eller lögner framförda från gästerna "den var inte såååå farlig...HOST..."

Ni förstår varför jag var lite tveksam för Jamies recept efter det här. Så jag och pappa fegade ur och höll oss till farmors recept och det blev suuuuuupergott!! :D (självskryt luktar illa som sursilla!)