Kaos rules!

Efter 22 år med stökigt rum (under vissa perioder: lägenhet eller vagga, men alltid lika stökigt) så har jag äntligen tagit mig i kragen och utfört STORSTÄDNINGEN. Jäpp.
Samma Storstädning som jag började prata om att jag borde göra redan när jag var tretton. Under cirka en vecka har jag ommöblerat, bärt in nytt skrivbord, dammat, damsugat, sorterat papper, kastat skräp, packat upp väskor (ska sanningen fram är jag inte riktigt säker på vilken flytt jag packade dessa väskor. Kan ha varit från att jag var nitton...), hängt upp tavlor, RENSAT ANSLAGSTAVLAN (vem gör nåt sånt?? Anslagstavlors enda syfte här i världen är att de SKA vara stökiga), bärt ner gamla skolpapper, bytt gardiner, hängt upp ljusslingor, you name it!
Och den enda känslan jag har nu när jag går in i rummet är... typ panik för att allt är så rent :-O Alla ytor är liksom rena, det finns inga gamla mögliga mackor i en ouppackat väska, ingen dammig socka under sängen, ingen klädhög att kasta i tvätten. Inget!! Fattar inte hur folk klarar av att leva på kaosfria ställen.
Som tur är har jag ännu inte tömt papperkorgen så varannan minut kastar jag längtande blickar mot kaoset som härjar fritt där....mmmmm.......

I övrigt såg jag matchen igår (ni vet vilken.) (Och vet ni inte det så borde ni skämmas för till och med JAG visste det) (jag förlåter dock mina vänner från södern om de inte vet vilken match jag talar om för jag förstår dom om dom inte bryr sig så fasligt om skellefte). Och jag förfasades över hur sjukt.mycket.dom.slogs. Jag menar kom igen?! Dom knuffa ju till å me omkull domarn´och slog ut en grabb så han blev helt groggy. Vad? Min kära mor försökte som vanligt hitta en lösning på problemen och sa:
"Ge dom en puck var så slipp dom bråka om samma"

hahaha! Åh min mamma är så kul! Och jag som direkt får bilder i huvudet om någon säger något * såg direkt hur nån kastade in en hink me puckar på planen och alla stora tuffa hockeyspelare slutade slåss och istället satte sig tysta utspridda på isen och pysslade och kramade sina små puckar som nöjda små bebisar hihihihihi...

*Typ när en kund på apoteket sa "du få spara kvittot som minne" och jag omedelbart såg mig själv spika upp kvittot i en röd fin ram med tårar i ögonen, som att jag klistrade upp ett älskad diplom eller nåt.