Kaos rules!

Efter 22 år med stökigt rum (under vissa perioder: lägenhet eller vagga, men alltid lika stökigt) så har jag äntligen tagit mig i kragen och utfört STORSTÄDNINGEN. Jäpp.
Samma Storstädning som jag började prata om att jag borde göra redan när jag var tretton. Under cirka en vecka har jag ommöblerat, bärt in nytt skrivbord, dammat, damsugat, sorterat papper, kastat skräp, packat upp väskor (ska sanningen fram är jag inte riktigt säker på vilken flytt jag packade dessa väskor. Kan ha varit från att jag var nitton...), hängt upp tavlor, RENSAT ANSLAGSTAVLAN (vem gör nåt sånt?? Anslagstavlors enda syfte här i världen är att de SKA vara stökiga), bärt ner gamla skolpapper, bytt gardiner, hängt upp ljusslingor, you name it!
Och den enda känslan jag har nu när jag går in i rummet är... typ panik för att allt är så rent :-O Alla ytor är liksom rena, det finns inga gamla mögliga mackor i en ouppackat väska, ingen dammig socka under sängen, ingen klädhög att kasta i tvätten. Inget!! Fattar inte hur folk klarar av att leva på kaosfria ställen.
Som tur är har jag ännu inte tömt papperkorgen så varannan minut kastar jag längtande blickar mot kaoset som härjar fritt där....mmmmm.......

I övrigt såg jag matchen igår (ni vet vilken.) (Och vet ni inte det så borde ni skämmas för till och med JAG visste det) (jag förlåter dock mina vänner från södern om de inte vet vilken match jag talar om för jag förstår dom om dom inte bryr sig så fasligt om skellefte). Och jag förfasades över hur sjukt.mycket.dom.slogs. Jag menar kom igen?! Dom knuffa ju till å me omkull domarn´och slog ut en grabb så han blev helt groggy. Vad? Min kära mor försökte som vanligt hitta en lösning på problemen och sa:
"Ge dom en puck var så slipp dom bråka om samma"

hahaha! Åh min mamma är så kul! Och jag som direkt får bilder i huvudet om någon säger något * såg direkt hur nån kastade in en hink me puckar på planen och alla stora tuffa hockeyspelare slutade slåss och istället satte sig tysta utspridda på isen och pysslade och kramade sina små puckar som nöjda små bebisar hihihihihi...

*Typ när en kund på apoteket sa "du få spara kvittot som minne" och jag omedelbart såg mig själv spika upp kvittot i en röd fin ram med tårar i ögonen, som att jag klistrade upp ett älskad diplom eller nåt.

jobb, koma och seriefigurer (inte nödvändigtvis i den ordningen)

Idag är det som bekant fredag den trettonde och mitt vidskepliga jag gruvade onekligen en del imorse. men jag bestämde mig för att om det lix ska va en otursdag så är det lika bra att göra det bästa av det.
Jag bakade en citronmarängtårta till jobbet och bjöd på, och så sminkade jag mig och fixade nån avancerad frisyr istället för den traditionella smutsiga hästsvansen (det sårar egentligen hästars fåfänga att jag jämför mitt sliskiga hår med deras svans. Orm-svans passar bättre) (sorry ormar..).  Jag tjörvade ihop allt hår till en liten boll på ena sidan, och såg ut ungefär som Mimmi pigg (minus ett öra, för håret räckte bara till EN boll). Fast vid slutet av dagen hade en hårslinga letat sig ut ur mitten av bollen och vid det laget såg jag ut som en halvt-öronlös-Mimmi pigg-med-gravt-mycket-hårväxt-i-örat.
Barnen sprang gråtandes ut ur affären.

Turligt nog blev det inte alls en otursdag idag. för trots att jag hade DUBBELT så många lådor med varor att packa in, än jag vanligtvis har, så hann jag packa upp allihopa :D :D :D :D Oh happy days. tror aldrig förr att jag använt ordet "alert" för att beskriva mig själv, men idag var jag det! fast direkt jag staplat in genom hemmets dörrar och slängt i mig tre korvar så hamnade jag i nåt slags koma i en timma. bara.... försvann in i dimman. jag tror min kropp gjorde så i protest över att ha stressat så mycket. Jag bara stirrade blankt framför mig och det enda produktiva jag gjorde under den timman var att blinka. Och så dagdrömde jag om hur stort kylskåp jag ska ha i nästa lägenhet jag bor i (=stort). (och ni ska veta vad charmig mäklaren i drömmen var)

PS: AAAAARRHHGGG! Mina minuter på spotify-free håller på att ta slut :( Har bara en halvtimmas lyssningstid kvar fram till valborgsmässoafton :( :(  Avskyr att jag ska bli straffad för att jag är snål och inte betalar spotify-premium. Världen är orättvis.

VA??!

det komme in en man idag på apoteket med en så härlig dialekt som fick mig att tänka på hundvalpar och liljor. Det säger jag er, att hans dialekt var ett rent lyckopiller! Man blev så himla harmonisk. Direkt han gått ut så frågade jag min arbetskompis vart hon tror han var ifrån. "Jag är värdelös på å kunna dialekter men jag vet att det var nåt mysigt ställe han kom ifrån" sa jag.
Hon kollade tvivlande på mig och sa "ööh. Alltså han var ju stockholmare.."

VA??! Sen NÄR tycker jag att Stockholm är ett mysigt ställe?? Jag bad henne att inte säga nåt till de andra på jobbet...Finns ju en gräns på hur mycket man orkar skämmas på en dag..

:)

Ni måste kolla in whenparentstext.com! hittade sidan vid nyår och är helt såld! Varje dag äre nya uppdateringar me amerikanska föräldrars helknepiga och roliga sms. Ett smakprov kommer lastat.

Hanna goes vidskeplig

I urminnes tider har människan sökt svaret till den till synes enkla frågan "Vem är jag?".
Arja saijonmaa sökte svaret i levande charader (högt över havet och bortemot land)
Budda sökte svaret under ett träd*
Och johnny the tackling alzheimers patient sökte svaret i scrubs.
Complete waste of time om ni frågar mig. Dom skulle ha letat i en Horoskop-bok som jag gjorde imorse...

Om ni nu är en sån där tvivlare som tycker att Astrologi är bullshit personifierad så kan ni sluta läsa detta inlägg nu. För det som ni är på väg att läsa kommer att blow your mind!! :-O (lite överdrift) I alla dessa år har jag trott att jag är ett lejon (eftersom jag är född då). Men varje gång jag läser Lejon-horoskopet så utmålas jag som värsta egotrippade skrytiga och dominanta ledar-bruden (Inte sant... eller??). Detta har gjort att jag tvivlat lite grann på astrologin. Men så idag så kastade Syrran åt mig hennes Stjärntecken-bok och NU VET JAG VEM JAG ÄR:
VÅGEN!  Hör bara:

Vågens största problem är att det är så förskräckligt svårt att bestämma sig. Om du ska välja mellan flera olika saker så blir du helstressad.

...Inte heller har du haft tålamod och du har lämnat åtskilliga halvfärdiga pussel bakom dig.

Du tycker om att diskutera men om rösterna höjs så drar du dig undan.

Du har dåligt minne och måste anteckna allting.

Vågen strävar inte efter att göra karriär utan vill hellre vara populär bland arbetskamraterna.

På idrottsplatsen är du bara om du blir tvingad.

Skräckfilmer är en plåga för dig.

Ibland lovar du för mycket eftersom du vill vara populär och har svårt att säga nej.

Du är diplomat och vill till varje pris undvika bråk och gräl.

!!!
Visst är det jag på pricken! Jaa iallafall fram till delen där det stod om vågen och kärleken, och jag framställdes som en player och golddigger ("upp till bevis" var syrrans kommentar). När jag läste upp alla dessa bevis vid lunchbordet så lät familjens kommentarer så här:
-Men det där passar ju in på alla, sa Syrran (den realistiska jungfrun?)
-Jamen visst passar det extra ypperligt bra in på mig, sa jag (den otålmodiga vågen?)
-Jaa det gör det faktiskt, men står det inget i den där boken om hur vågen ska sluta vara så obeslutsam? frågade mamma (den problemlösande jungfrun?)
-Hm nej.
-Lägg ner boken och ät, sa pappa (den viljestarka väduren?)



PS: i den Kinesiska astrologin är jag så upenbart en gris att det är obegripligt att min arma rumpa ännu inte hamnat på ett julbord...

*Inte helt sant. Om jag minns rätt var hans fundering "Vad är meningen med livet?" men men... fråga som fråga.